SKRIVET: 2010-12-01, kl 15:38:31 | PUBLICERAT I: livet jag lever
En början, ett slut..Första gången jag skrev ett blogginlägg var för typ 100 år sedan. Fast då hette det inte blogg utan dagbok och detta skedde på Lunarstorm! Lunarstorm var så jäkla bra! Facebook kan ta sig någonstanns, Lunarstorm slår det med hästlängder. Hehe.. Önskar att jag hade alla de där dagboksinläggen kvar. Tänk så mycket man har varit med om, så många minnen.
Lunarstorm hjälpte mig! Utan Lunarstorm hade jag ite suttit här med en guldring runt mitt vänstra ringfinger. Nä, jag och Oskar träffades inte över lunarstorm men.. gud detta blir ett långt inlägg.
Jag gick i 8:onde klass. Jag stod utanför musiksalen och snackade med Jennyfer så klart. Min blick lämnade Jennyfer och jag tittade ut. Min blick stannade på en otroligt fin varelse. Den där varelsen stod och pratade med min vän Nickolinas pojkvän. Visste att Nickolinas pojkvän var i Hörby men inte att han skulle ha en vän med sig. Nickolina och nästan alla andra tjejer från får klass stod där ute med John(Nickolinas pojkvän) och den där varelsen. Mitt hjärta bankade! Jag ville bara gå ut där och prata med den där killen, men självförtroendet sa mig att det är inte lönt. Varelsen, den där fina killen, skulle inte ens titta åt mitt håll. Tiden stod faktist stilla ett tag. Jag bara stod där och stirrade på den där killen. Vet igentligen inte vad som trollband mig så mycket, jag såg inte så mycket av honom men det lös om honom. Det såg ut som om han bar hela världen på sin axlar, han såg tuff ut men ändå så sårbar. Jag var faktist kär utan att veta hans namn. Jag sa till mig själv att han vill jag ha, jag ska ha honom! Jag ska iaf försöka..
Vår musiklektion skulle snart börja och Nickolina och dom andra töserna kom in och ställde sig vid oss andra igen. Jag fick slita blicken ifrån den där killen och istället prata lite med Nickolina. Hon måste ha sett att jag var helt till mig i trasorna, och berättade glatt för mig att killen hette Oskar och att hon skulle fixa fram hans nummer.
Wow, jag vågade faktist ta ett steg närmare honom. Ett pyttelitet steg, men jag hade hans nummer iaf. Men även om jag hade hans nummer så var det inte jag som skickade första sms:et utan det var den där Oskar. Jag kommer inte riktigt ihåg vad det stod, det var trotts allt vårterminen 2003, alltså några år sedan. Men jag blev lycklig av vart sms jag fick ifrån honom. Otroligt lycklig! Men han hade flickvän. Jag fick reda på det med det samma nästan. Det gjorde ont i mig. Jag hade inte ens pratat med honom på riktigt men det gjorde så ont.
Vi fortsatte att snacka med varandra per sms, snacka om att träffas men jag antar att jag drog mig tillbaka. Tänkte att jag inte ville komma ivägen för han och hans flickvän. Plus att jag var väldigt rädd för att bli sårad. Sista gången jag pratade med honom var precis innan sommarlovet 2003. Han skulle på semester med flickvännen. Jag kände väl att det var lönlöst. Jag var ledsen. Hade blivit kär, men kär i fel kille. Jag slutade helt enkelt svara på hans sms. Hur ont det än gjorde så ville jag inte komma emellan dom två. Man gör inte så. Man flörtar inte med en kille som redan är upptagen, hur förälskad man än har blivit i killen. Så jag förklarade Oskar som ett avslutat kapitel i mitt liv. Så fel jag hade..
Ungefär 2 år senare satt jag på Lunarstorm. Älskade lunar! Jag hade inget att göra, hade antagligen snokat runder där och insett att det inte hänt något roligt alls. Jag gick in på "klotterplanket" där man kunde skriva saker som:"Älskar min pojkvän", "Hatar skolan", "Jag mår dåligt" m.m. , och sen skrev folk tillbaka som sett ens lilla försök till uppmärksamhet. Jag skrev nästan aldrig där men denna dagen behövde jag uppmärksamhet. Jag skrev något i stil med "Vad gör ni där ute?". Några sekunder senare så började dom där två fötterna "trampa", ni vet när någon skrev i ens gästbok så började ett par fötter lysa gula och började trampa, någon hade alltså lämnat spår på ens sida. Några hade skrivit till mig men det var inte det som gjorde mig helt mållös. Han hade skrivit till mig. Oskar hade lämnat spår i min gästbok! "Hej! Känner du Nickolina?" Vilken idiot! Det pirrade i hela min kropp, en blandning av ilska och glädje. Minns han mig inte?! Jag skrev iaf tillbaka i stil med: "Hej! Jag känner Nickolina." Vi fortsatte att skriva med varandra där på lunarstorm och till slut gick vi över till msn. Han verkade verkligen inte känna igen mig, jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera på det. Men under tiden som vi pratade, både på lunarstorm och msn, blev jag bara gladare och gladare. Ett ljus tändes inom mig. Han bad till slut om mitt nummer.
Senare på kvällen satt jag hemma hos mormor. Jag fick ett sms. Ett sms från honom. Där stod kort och gott: "Jag hade visst redan ditt nummer. Nu vet jag vem du är ;) " Jag skrattade, jag kunde inte sluta skratta. Dumma dumma honom, men ack så charmig han är!
Någon vecka senare träffades vi för första gången. Han tog bussen till mig. Jag kom körandes på moppen för att hämta honom. Jag var där en halvtimme innan för att vara säker på att vara där i tid.hehe.. Jag såg bussen komma sakta in vid busshållsplatsen för att till slut stanna. Den stod där ett tag. Jag stirrade på den där jag stod på andra sidan vägen. Fjärilarna flög runt som galna i min mage. Haha, det som nu sker får mig att tänka på tvprogramet "Extreme Home Makeover", ni vet den där scenen där familjen står framför en buss och skriker: "Move that bus", bussen kör iväg och där bakom står ett vackert hus. "Skåneexpressen 1" körde iväg och där bakom den stod den där fina varelsen. Varelsen Oskar. Han log mot mig, jag log mot honom... resten kan ni räkna ut..
Ja, utan lunarstorm.. wow, vad hade jag gjort nu? Vilken kärlekshistoria va? För bra för att vara sann, men den är faktist sann.
Jaja, mitt sista blogginlägg blev en kärlekshistoria. En berättelse om en början blev ett slut på denna blogg.
Goodbye

PS:Jag älskar Oskar ;)
DS
SKRIVET: 2010-10-27, kl 03:58:50 | PUBLICERAT I: vackert
Jag älskar honom<3Älskar honom. Vill vara med honom. Vill dela allt med honom. Jag älskar den där Oskar!

SKRIVET: 2010-10-26, kl 17:02:58 | PUBLICERAT I: livet jag lever
Life is a gift!Jag vet inte vart jag hade varit idag om jag inte hade haft en sådan stöttande familj, pojkvän och nära vänner. Antagligen hade jag inte suttit här och skrivit. Jag hade varit aska idag eller ett ruttnande lik.
Där har alltid varit en hand som har velat hjälpa mig upp. Någon har alltid hindrat mig från att begå något fruktansvärt. Förr såg jag döden som en frihet, men idag är det livet som är friheten och något värdfullt!
Livet är numera en gåva!♥

SKRIVET: 2010-10-21, kl 02:39:47 | PUBLICERAT I: debatt
Lite mörkrädd! Vart är världen på väg?Eftersom jag inte kunde sova så satt jag och kolla runder på internet och gick in och lästa Jockibois blogg. Han från "Kungarna från Tylesand". Har läst den bloggen rätt så flittigt nu när det där programmet gjorde han "känd", för han var väl inte "känd" innan? (Snacka om koll ;) ). Har läst hans blogg just för att den är sjuk och jag har sjuk humor och tänkte jag skulle skratta lite, men istället sitter jag med munnen öppen, lite chockad.
Ett inlägg om en tjej som tydligen varit otrogen med Jockes vapendragare Nemo. Till saken hör att den här tjejen, "Paow" är tillsammans med Hugo Rosas, killen från "Den rätte för Rosing" (Ja jag följer dokusåpor slaviskt typ hehe). Jag kollar Hugos blogg lite då och då för den är också rätt rolig, läser inte mycket men kollar klippen.
"Paow", Paulina, har alltså varit otrogen mot Hugo med Nemo. Otrohet är vidrigt, inget snack om saken! Men vad som chockar mig är inte otroheten, alla gör vi misstag vissa hemskare än andra, utan ljudklippet i Jockes blogg. Jocke är, eller rättare sagt var, vän med paow och hon har ringt honom och pratat om hur dåligt hon mådde över otroheten som vad jag förstår ska ha hänt för ett tag sedan. Att ringa än vän när man mår dåligt är ju inte så konstigt, men Jocke har alltså spelat in det här samtalet där paow erkänner otroheten och sedan lagt upp ljudklippet på sin blogg!
Varför gör man något sådant?
Sjukt!
Tydligen ska Jocke ha gjort detta för att han tyckte synd om Nemo för det spreds massa rykten om honom. Klart man kan tycka synd om sin vän för det men att göra något så drastiskt som detta är ju helt, ja vad är det? Finns det ord för vad det är? Äckligt är bara förnamnet av vad det är.
Paow är en 17-årig flicka som gjort en hemskt och dumt misstag. Hugo är en kille som måste få reda på att hans flickvän varit otrogen på ett sådant här hemskt vis! Otrohet är smärtsamt men att få reda på det på ett sådant här vis är ju så mycket värre! Bra att det kom fram, men helt för jävligt att det ska komma fram på ett sådant här vis!
17 år, man gör dumma saker, tänker inte alltid så långt. Otrohet, ja visst, men förnedras på ett sådant här vis och särskillt i en sådan känslig ålder är hemskt! Hugo blir sårad inför tusentals människor! För jävligt!
Hjälpte verkligen detta Nemo? Tror inte det alls. Han hade väl redan innan rykten om sig om könssjukdomar innan Hugo lade ut dom "misstankarna" på nätet? Med tanke på hur han knullar i tv-rutan så..
Jocke och Nemo är väl 10 år äldre än paow och kan väl klara sig själv utan att ta till sådana där sjuka saker?
Jag hoppas verkligen detta löser sig. Sanningen ska fram men inte så här och inte så offentligt! Hoppas det löser sig för både Paow och för Hugo.
Borde vara förbjudet att använda internet till sådana här saker! Vart är världen på väg? Har gränsen mellan rätt och fel suddats ut helt och hållet? Vart har människans medkänsla tagit vägen! Offentliga personer, må så vara, men även offentliga personer förtjänar privatliv och respekt!
GötaPetter vilket inlägg! Nu är jag trött. Nattinatti!
SKRIVET: 2010-10-20, kl 12:43:59 | PUBLICERAT I: music is my life
ScorpionsVacker musik helt enkelt!
SKRIVET: 2010-10-20, kl 12:02:07 | PUBLICERAT I: debatt
Hjäääälp!
Ja så jag funderar på att raka av mig allt hår ;) haha nä men jag får spader på sådant. Hatar allt vad som har med mode att göra. Oavsett om det har med kläder, hår och smink. Tycker bara att det är så trist. Varför ska man se ut som alla andra. Går man tex i malmö är där ju bara likadana människor. Alla har samma färg på håret eller iaf samma sorts frisyr, samma sorts jacka, samma sorts skor..väska..osv. Jag blir galen! bara massa dubbelgångare över allt! I hate it! Hatar mode, ett sätt att göra folk till slavar tycker jag! Jag älskar människor som vågar sticka ut inte vara slavar för normen. Självklart köper jag också "modeplagg" men stora skillnaden är att jag gör det till min stil, i värsta fall klipper av ena armen på en tröja ;) haha..
Usch, vad ska jag göra? Jag får väl helt enkelt ta med mig en sax vart jag än är och så fort jag ser någon med sidecut så får jag väl ta fram saxen och knipsa av lite hår på den personen :P Hamnar man i fängelse då? hm.. måste kolla upp det där..
SKRIVET: 2010-10-08, kl 13:40:29 | PUBLICERAT I: music is my life
Creed - Inside us allMy Scrifice får mig alltid att tänka på Oskar.
"When you are with me, I'm free
I'm careless, I believe
Above all the others we'll fly
This brings tears to my eyes
My sacrifice"
När jag är med honom är jag fri, jag bryr mig inte om allt som gör ont inom mig, jag tror på en framtid där jag är lycklig. Hur ofta har inte mina känslor för honom fått mig att fälla några tårar.
Men nu till en annan låt, "Inside us all". Sjukt vacker låt! Åter igen så många känslor som bara poppar upp!
SKRIVET: 2010-10-08, kl 11:09:49 | PUBLICERAT I: livet jag lever
dagbok it isÄr seg och trög idag! Haha, som vanligt..
Jaja, på tal om bloggen kommer jag inte skriva om mina känslor här längre. Utan det blir mer musik och "debatt" saker..
ha de..
SKRIVET: 2010-09-29, kl 20:58:32 | PUBLICERAT I: deep shit
Do you wanna get married Or run away?Just nu är jag sjukt rädd. Rädd så det gör ont. Ständig oro och känsla av att vilja börja gråta. Värst är det på nätterna därför sover hundarna i min säng just nu. Så just nu är det 4 stycken i min säng, jag, katten och hundarna. behöver dom alla tre hos mig. Det ger ett visst lugn, plus att skulle jag börja gråta finns det alltid någon där som tröstar mig. Ida märker av att jag är ledsen just nu. Hon är ständigt vid min sida och beter sig lite nervöst.
Jag vill vara glad! Det är ju detta jag gått och hoppats på! Men ändå vill inte den där glada känslan dyka upp utan istället så ligger en oro och maler i mig hela tiden. Ständigt så får jag svälja ner gråten, till och med på jobbet känns det svårt. Just nu önskar jag att jag kunde spola tillbaka tiden flera år och att jag satt vid datorn hemma på mitt flickrum hos mamma och pappa. Jag mådde inte bra då men kände ändå alltid mig trygg, bara en trappa ner fanns ju mamma och pappa om det skulle vara något. Önskar man kunde vara en flicka för alltid och inte tvingas ut i vuxenvärlden.
Jag trodde aldrig att man kunde älska en människa, som inte tillhörde ens egen familj, så mycket att man ständigt är orolig att förlora personen. Bara tanken på att vara utan honom känns outhärdlig. En självisk jävla fitta känner jag mig som just nu!
Usch, för mycket känslor igen.. Lyssnar på Goo goo dolls bara för att byta ämne..
"And I wanted to be
All you need"
vackert..
älskar dig<3
Do you wanna get married Or run away?
SKRIVET: 2010-09-22, kl 13:23:08 | PUBLICERAT I: film och tv
Keeping up appearanceshahaha :P
SKRIVET: 2010-09-22, kl 11:56:15 | PUBLICERAT I: deep shit
..undrar vad livet hade blivit om detta aldrig hade hänt bråken och tårar alla gånger jag blev skrämd diagnos efter diagnos till dagen jag dör dom säger det ordnar sig men allting är kört så jag blir galen utav kvalen att inte kunna göra det jag vill har du svaren varför händer detta mig är jag inte värd mer har jag inte haft nog med det som jag har upplevt efter konsekvenserna av andras misstag jag säger håll huvudet högt imorgon är det en ny dag så jag blundar så hårt jag kunnat drömmer mig bort till någoting annorlounda men vaknar upp i samma situation jag lägger svart på vitt tiden har gått men fattar knappt någonting vart tog mitt liv vägen och när ska det vända försöker mitt bästa men det kommer aldrig att hända
SKRIVET: 2010-09-21, kl 23:47:42 | PUBLICERAT I: vackert
<3Med dej där man är gömd
Än ett liv bland alla
Där man är glömd
Hellre en regnig morgon
Med ditt ljus
Än en solig morgon
Alla utom du
Hundra tårar i min hand
Från dej
Än att du skrattar
I nån annans famn
Hellre hundra mil bort
Och jag vet var du är
Än att du är nära
Ändå inte här
Jag vill att du tror mej
En endaste gång
Försök förstå mej
Du gör dagen så lång
Så ändlöst lång
Jag kan höra dej skratta
Se din mun le
Dina ögon lever
Åh säg att du är med
Att vi delar samma resa
Och styr mot samma mål
Kom ta min hand
Vi gör världen till vår
Säj att du smeker min kind
För att du tycker om
Att jag kan ge av mej själv
Till den jag tycker om
För du kom med livet
Du ger och jag tar
Du kom med sommar'n
Du är allt jag har

SKRIVET: 2010-09-20, kl 22:36:04 | PUBLICERAT I: music is my life
Marilyn Manson - Last day on earthMin katt heter Manson och det gör han för att jag gillar Marilyn Manson.. haha.. så nu vet ni det :P
SKRIVET: 2010-09-19, kl 10:29:24 | PUBLICERAT I: debatt
;)"I won't pay, I won't pay ya, no way
Na-na Why don't you get a job"
Say "no way", say "no way ya, no way
Na-na Why don't you get a job"
Nä, mina skattepengar ska gå till något vettigt!
SKRIVET: 2010-09-19, kl 00:19:42 | PUBLICERAT I: debatt
Blå? Röd? Pest eller kolera?Det var igentligen inte om min extremt snygga och sexiga tatuering jag skulle skriva om utan något helt annat. Något jag igentligen bestämt mig för att inte skriva om, men nu kliar det i mina fingrar. Ämnet är politik så klart. Älskar att snacka om politik, höra andras åsikter och tankar MEN jag står starkt fast vid vad jag alltid har gjort. Jag är blå! Så där var det sagt. Varför är jag inte röd? Svaret är DÄRFÖR! Mer tänker jag inte skriva här men samtalar gärna om det mellan 2 par ögon.
Men något jag inte tycker om med politik är debatter. Dessa jävla debatter där det bara går ut på att smutskasta varandra. Jag tycker inte om att nu vid valtid så slickar man folket i röven och sen när valet är över så struntar man i folket. Och detta gäller alla partier! Röd är inte rött längre och blå är inte blå är inte blått längre. Socialdemokraterna går närmare Moderaterna och tvärt om. Så är det bara och ni som inte har förstått det borde läsa på.
Snacka med en person för ett tag sedan om just politik. Mycket intressant. Han/hon sa att jag skulle rösta blått eftersom jag kommer från en "blå" familj. Kanske är det så. Här växt upp med att höra att sossar är svin och ännu värre är det med vänsterpartister. Jag tycker inte att sossar är svin, vad jag tycker om vänsterpartister(kommunister) behöver vi inte ta upp här ;) Om jag säger så här så hade svordommarna haglat ut ur min mun ;)
Men iaf så på det här yttrandet så svarade jag ungefär så här:
"Ja, jag kommer i från en "blå" familj och har växt upp med "blåa" värderingar. Självklart har det påverkat mig, skulle jag påstå något annat så skulle jag dumförklarat mig själv. Men jag har även växt upp i ett kristet hem, men har valt att gå ur svenska kyrkan. Varför? Jo för att jag är en sökare. Jag har alltid velat bilda mig en egen uppfattning. Sökt efter vad jag själv tror, tycker och tänker. Velat veta vad mina egna värderingar är och ingen annans. Så nästa gång du säger att jag röstar blått för att jag kommer ifrån en "blå" familj, tänk på vad jag precis sa.."
Ungefär så sa jag, nu kanske jag förfinar det lite ;) när jag pratar om ett ämne jag tycker är intressant så blir jag lätt lite hetsig.. hehe..
Så vad vill jag säga med detta? Vet inte.. Men jag tänker inte rösta med hjärtat utan med huvudet. Oavsett vad du än röstar så hoppas jag att alla har läst på och verkligen vet vad alla partier står för idag. Inte vad dom stod för för 30 år sedan. Utan idag! Kom ihåg det. Röd är inte rött längre, blå är inte blått längre..
INFO OM MIG 
2 kommentarer | 
